OOPSLA, dag 3
På tisdagen inleddes själva konferensdelen av OOPSLA, tidigare dagar innehöll bara workshops och tutorials. Inte för att det är så stor skillnad eftersom OOPSLA inte har traditionella konferenspass a 45-60 min, utan istället en keynote varje förmiddag och eftermiddag och däremellan (och parallellt för den delen) ett stort utbud tutorials, demonstrations, workshops, presentation av papers, lightning talks m.m.
Först ut var egyptologen/arkeologen Mark Lehner med föredraget "Social Programming A Pyramid, and possibly other large projects". Titeln antydde intressanta paralleller mellan pyramidbyggen och mjukvaruprojekt, men höll knappast vad den lovade i detta avseende. Det betyder emellertid inte att den var ointressant, men det intressanta var pyramidernas historia och det arkeologiska arbetet med utgrävningarna av "den förlorade staden". Och även om det inte fanns så många direkta paralleller tycker jag det är ett bra initiativ att bjuda på oväntade ämnen som inte är direkt relaterade till mjukvaruutveckling; förutom att det är kul med variation uppstår det ofta intressanta korsbefruktningar mellan områden och tankegångar där man minst anar det.
OOPSLA presenterar varje år en essä som valts ut av en kommitté som mottagit bidrag under året. Detta års essä var "Designed as Designer" av LISP-experten Richard Gabriel och var en sorts replik på Fred Brooks keynote på förra årets OOPSLA. Brooks jämförde designerns arbete i ett mjukvaruprojekt med konstnärers arbete och menade att de senare alltid har jobbat ensamma eller på sin höjd i par. Mjukvarudesign har mer och mer kommit att bli teamwork. Gabriel, som på gamla dagar börjat skriva poesi, invände mot detta och lyfte istället fram hur varje konstnär bygger vidare på tidigare generationers arbete och hur allt konstnärligt arbete egentligen är en sorts kommunikation med konsten och samhället. Föreläsningen var ganska annorlunda, med långa bildspel med musik, inspelade bokuppläsningar och mycket poesi. Det är märkligt att inte fler föredragshållare drar nytta av modern teknik eller åtminstone jobbar mer med sina slides och presentationer. Jag har inte sett många vackra eller innovativa presentationer här på OOPSLA, men den här var ett vackert undantag.
På eftermiddagen var det dags för tutorials igen, närmare bestämt Introducing New Ideas into Your Organization med Linda Rising. Jag äger sedan tidigare hennes bok "Fearless Change: Patterns for Introducing New Ideas" men har bara bläddrat i den tidigare. Tillsammans med sin medförfattare Mary Lynn Manns samlade Rising under tio års tid ihop olika mönster för hur man introducerar nya idéer i en organisation. Ett exempel på ett mönster är det grundläggande Evangelist; för att införa nya idéer måste du ha en passion för dem som kan smitta av sig på andra. Andra mönster är Brown Bag, använd lunchtid för att skapa en bekväm och avslappnad plats för att berätta om idén; Bridge-Builder, para ihop dem som accepterat den nya idén med sådana som inte har det; Do Food, bryt bröd tillsammans med dem du vill övertyga om din idé.
För många som är intresserade av agila metoder och praktiker, men som jobbar i en miljö där vattenfall är modellen, är Risings mönster naturligtvis mycket intressanta. Jag får ofta frågan hur man introducerar mer agila metoder, t.ex. TDD, på sin arbetsplats och med Risings tutorial har jag fått flera bra idéer och dessutom namn på sådana som jag redan använder mig av.
OOPSLA presenterar varje år en essä som valts ut av en kommitté som mottagit bidrag under året. Detta års essä var "Designed as Designer" av LISP-experten Richard Gabriel och var en sorts replik på Fred Brooks keynote på förra årets OOPSLA. Brooks jämförde designerns arbete i ett mjukvaruprojekt med konstnärers arbete och menade att de senare alltid har jobbat ensamma eller på sin höjd i par. Mjukvarudesign har mer och mer kommit att bli teamwork. Gabriel, som på gamla dagar börjat skriva poesi, invände mot detta och lyfte istället fram hur varje konstnär bygger vidare på tidigare generationers arbete och hur allt konstnärligt arbete egentligen är en sorts kommunikation med konsten och samhället. Föreläsningen var ganska annorlunda, med långa bildspel med musik, inspelade bokuppläsningar och mycket poesi. Det är märkligt att inte fler föredragshållare drar nytta av modern teknik eller åtminstone jobbar mer med sina slides och presentationer. Jag har inte sett många vackra eller innovativa presentationer här på OOPSLA, men den här var ett vackert undantag.
På eftermiddagen var det dags för tutorials igen, närmare bestämt Introducing New Ideas into Your Organization med Linda Rising. Jag äger sedan tidigare hennes bok "Fearless Change: Patterns for Introducing New Ideas" men har bara bläddrat i den tidigare. Tillsammans med sin medförfattare Mary Lynn Manns samlade Rising under tio års tid ihop olika mönster för hur man introducerar nya idéer i en organisation. Ett exempel på ett mönster är det grundläggande Evangelist; för att införa nya idéer måste du ha en passion för dem som kan smitta av sig på andra. Andra mönster är Brown Bag, använd lunchtid för att skapa en bekväm och avslappnad plats för att berätta om idén; Bridge-Builder, para ihop dem som accepterat den nya idén med sådana som inte har det; Do Food, bryt bröd tillsammans med dem du vill övertyga om din idé.
För många som är intresserade av agila metoder och praktiker, men som jobbar i en miljö där vattenfall är modellen, är Risings mönster naturligtvis mycket intressanta. Jag får ofta frågan hur man introducerar mer agila metoder, t.ex. TDD, på sin arbetsplats och med Risings tutorial har jag fått flera bra idéer och dessutom namn på sådana som jag redan använder mig av.
0 kommentar(er):
Skicka en kommentar