Otrohet och uppbrott

För bara några månader sedan hade jag aldrig trott att det skulle kunna hända. Jag borde ha vetat bättre eftersom det faktiskt hade hänt ett par gånger tidigare. Det kändes bara så avlägset att jag knappt kom ihåg att det hänt. Aldrig mer hade jag sagt. Men så hände något i slutet av förra året. Alla pratade om hur fantastisk hon var och det behövde inte nödvändigtvis sluta med otrohet även om man valde att ta steget. Och hon var ju så vacker och annorlunda.

Kanske var det nyår och känslan av nystart som slutligen fick mig att ta steget. Det första jag gjorde när jag var tillbaka i Stockholm var nämligen att söka upp henne. Och där låg hon, i ett skyltfönster i Sundbyberg, smal och elegant, men ändå utrustad med 2,4 GHz Intel Core 2 Duo, 4 GB RAM och en 200 GB 7200 RPM hårddisk... Apple MacBook Pro.

Jag vet att förälskelsens rus kommer att gå över och att vardagens bekymmer kommer att tära även på vårt förhållande, men jag är övertygad om att vi kommer att ha en stark relation även efter att nyhetens behag har lagt sig. Än så länge är allt fantastisk och hon överraskar mig hela tiden med små hjälpsamma saker som ett tangentbord som lyser upp och en skärm som ändrar ljusstyrka beroende på belysningen i rummet, omsorgsfulla innovationer som den magnetiska sladden som gör att hon inte faller i golvet när barnen snavar på den och vackra detaljer som den pulserande lampan när hon vilar så sött på bordet. Jag saknar nästan inte alls min gamla Zepto, men det börjar kanske bli dags att köra Windows Vista snart; Visual Studio finns inte för OS X tyvärr...